Upphovsrätt eller informationsrätt?

Det diskuteras väldigt oftast om skyddstider för upphovsrätten. Antingen vill man att upphovsrätten ska skydda upphovsmännen i 50år, 70år, 90år eller allt vad det kan vara. Eller så brukar man vilja att skyddstiden ska sänkas för att upphovsrätten ska fungera bättre på internet. Den här modellen är exempelvis piratpartiets linje, med förkortad skyddstid för kommersiella sammanhang.

Men är det bara jag som anser att det måste ha blivit kortslutning någon stans. Upphovsrätt handlar om att upphovsmannen ska skyddas från olovlig reproduktion och försäljning av de verk som denna skapat. Alltså reproduktion och försäljning av fysiska verk. Här är det säkert rimligt med en skyddstid kring 50-70 år.

På internet går det inte att reproducera och sälja verk, utan det handlar om att få tillgängligöra verket via informationstjänster. Alltså kort sagt en ensamrätt att få publicera verket på sin hemsida i ett kommersiellt sammanhang, vilket inte har något alls att göra med reproduktion och försäljning. Det är ju en skillnad som natt och dag. Att ha ensamrätt att få publicera ett verk i 50-90år är knappast rimligt på internet. Men då är det ju en helt annan sak vi diskuterar.

Verk i form av information blir ganska snabbt föråldrade och det räcker gott och väl med en skyddstid på ett par år för detta. Alla skulle vinna på att verken kunde hanteras mer fritt när de inte längre ger någon betydande inkomst, det är ju omöjligt att förlora betydande inkomster i det fallet. Det finns ett par riktigt gamla verk som fortfarande ger inkomst, exempelvis Beatels och Elvis låtar. Men det kan ju inte vara riktigt att anpassa rättigheterna efter några enstaka verk. En kortare skyddstid öppnar dessutom upp möjligheterna för andra att ta upp inkomster från tillgängligörande, vilket är positivt. Så länge upphovsmännen får ta del av inkomsterna. (Här vill jag också förtydliga att det jag talar om är sidoinkomster från tillgängligörandet, och inte tillgängligörande mot betalning. Vilket jag skrev om i ett tidigare inlägg.)

Att diskutera om nerladdning som exemplarframställning, och kopiering som reproduktion av verk och allt vad det kan heta, det är ju egentligen ganska tramsigt. Upphovsrätten skulle redan från början inte ha tillämpats på internet. Istället borde man ha infört en informationsrätt som reglerar tillgängligheten av verk på internet i kommersiella sammanhang. Men nu var upphovsrättsindustrin ganska mån om att få sina upphovsrätter även på internet.