Många som argumenterar mot fildelning argumenterar så här: om folk inte kan köpa nerladdningar så kommer vi konsumera mindre kultur och artisterna får mindre inkonster.
Jag tror att det är rent bull-shit. Det gör en del förutsättningar som inte alls är uppenbara. För det första kan man betala för kultur även om man inte köper nerladndingar, det finns massor med annat att sätta pengarna på inom kulturområdet.
Sedan är frågan om man skulle betala mer om man var tvungen att betala för varje enskild nerladdning. Antagligen inte? Höjer man priset på godis skulle folk betala mer för godis då? De skulle köpa mindre förpackningar och inkomsterna skulle inte öka det minsta, kanske till och med att folk skulle lära sig att inte äta godis alls. Att de skulle gå att öka inkomsterna genom att höja avgifterna är inte logiskt.
Orsaken att skivor sålt så bra är att man SAMLAR på skivorna och får en sorts fysisk kontakt med musiken. Att sälja rättigheter att få lyssna på musiken kommer antagligen inte gå att sälja på samma vis. Så förutsättningarna att sälja nerladdningar är redan från början betydligt sämre än att sälja vanliga skivor.
Jag tror vi med trygghet kan avfärda det som en av politikens största lögner. Fildelning leder nämligen INTE till minskade intäkter. Tvärt om... det ökar möjligheterna att sälja kultur och ökar betalningsviljan.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Det där är bara rent skitsnack. En dedikerad kreatör skulle kunna tjäna bra mycket mer än han/hon gör nu om de bara ville.
SvaraRaderaSaken är den att ingen vågar försöka och det enda de tänker på är pengar i slutändan och inte varför de skapar sakerna från första början.
Visst, det kan verka svårt att sälja sig själv på ett sätt man aldrig gjort förr.
Men hade kreatörerna börjat efterfråga den tjänsten hade folk utvecklat program/kurser och annat som skulle underlätta för dem.
En sak som sällan diskuteras, men som jag anser av viss vikt, är att folk i allmänhet spenderar lika mycket pengar på kultur/nöje med eller utan fildelning. Säg att Sverker har 200kr i sin månadsbudget för kultur. Om Sverker köper en dvd för 180kr så är de pengarna slut. Om Sverker sedan tankar 4 album, 2 långfilmer och ett spel så har inte nöjessektorn förlorat en krona på Sverker för han hade ändå inte köpt dessa produkter.
SvaraRaderaJag tror visserligen att de multinationella stora film- och skivbolagen talar sanning när de pekar på sjunkande försäljningssiffror. Detta beroende på att vi konsumenter spenderar mer av vår nöjesbudget på upplevelser, t.ex konserter och teater. Pengar vi förr spenderade på runda plastbitar. Vi har altså börjat ta de pengar som förr gick direkt i megakorporationernas fickor och istället ge dem direkt till konstutövarna (vem är det egentligen som "lever på andras arbete"?)
Detta är förstås även statistiskt säkerställt. Före bankkrashen och den efterföljande depressionen uppvisade just konsertindustrin och biograferna rekordår efter rekordår. Att skylla film-, musik-, och inte minst spelindustrins nuvarande svacka på fildelning är lika dumt som att skylla Saabs ekonomiska problem på cykelindustrin. Eller är just nöjesindustrin på något sätt immun mot effekterna av lågkonjuktur?
s/mindre förpackningar/färre förpackningar/
SvaraRadera(antar jag att du menar)
太極峽谷,磐石營地,九族文化村,風櫃斗,雅築沙里仙溫泉,蛇窯蟬說,合歡山,嘉南八卦窯,糯米石橋,震災紀念公園,芙蓉瀑布,水鳥保護區,牛耳藝術渡假村,敷榮堂,登瀛書院,木屐蘭溪谷,木生昆蟲館,泰雅渡假村,惠蓀林場,水沙連古道,台一生態教育休閒農場,清境農場,生態農場,豐年靈芝菇,錦吉昆蟲館
SvaraRadera奧萬大,埔里酒廠,埔里鯉魚潭,中台禪寺,台灣地理中心碑,九族文化村,玉山國家公園,合歡山,日月潭,田尾公路花園,新百果山,鹿港龍山寺,台灣民俗村,鹿港天后宮,溪頭森林,廬山溫泉,草嶺風景區,劍湖山世界,北港朝天宮,三條崙海水浴場,夏威夷,池南森林遊樂區,鯉魚潭,太魯閣,秀姑巒溪,長春祠,大佛風景區,東勢林場,古奇峰,五指山風景區,海水浴場,六福村,秀姑巒溪,石梯坪,磯崎灣,掃叭石柱,七星潭,小叮噹科學園區,大聖渡假,三義木雕博物館,谷關風景區,武陵農場,大坑風景區,亞哥花園,崎頂海水浴場