Glutamat

Glutamat, eller oftast natriumglutamat aka E621 är en smakförstärkare man tillställer till mat lite här och var för att det ska smaka mer. Mestadels kött, kryddor, snabbmat och såser. Så vad har natriumglutamat gemensamt med upphovsrätt för att förtjäna denna post i denna blogg? Inget, förstås. Men ändå precis allt.

Om man besöker första träffen på google, livsmedelsverkets hemsida låter allt precis helt frid och fröjd. Natriumglutamat finns naturligt i massa livsmedel om kring oss, det finns inga misstankar om att det kan vara skadligt eller orsaka allergi, utan orsaker enbart övergående överkänslighetsreaktioner, är inte skadligt för foster och det är i princip omöjligt att få i sig skadliga mängder av glutamatet.

Sedan undersöker man resterande av träffarna på google, exempelvis den här sidan. Där visar sig en helt annan bild. Det visar sig efter vidare undersökning att natrumglutamat är en neuroaktiv substans som aktiverar stora mängder av kroppens neuron/receptorer. Har man läst lite neurofysiologi så vet men att det faktiskt är av de vanligaste transsubstantiationerna i det mänskliga nervsystemet. Därav även orsaken till att glutamatet aktiverar smakreceptorerna på tungan och förbättrar smaken på det man äter. Det förekommer förstås naturligt i oss människor, men lika uppenbart är det att det är mycket svårt att förutsäga effekterna av att överdocera sitt intag av naturligt glutamat. Samtidigt är det massor med folk klagar på att de mår dåligt av glutamatet.

Alltså har glutamat helt plötsligt väldigt mycket med upphovsrätten att göra. Det handlar om myndigheter som svärmar kring ekonomiska intresse, samtidigt finns det en utomstående debatt som inte alls stämmer överens med dem bilden som tycks gälla i dessa samtalsrummen. Företag tar sig rätt att påverka på ett sätt som inte är trevligt och styr forskningsresultaten, och det finns en stark tilltro till dessa särintressen inom det som kallas för staten. Om glutamat verkligen är farligt eller inte lär vi antagligen inte få veta, det är helt enkelt för mycket pengar inblandat i det hela.

Fängelse?

Så nu är vi där, det har börjat delas ut fängelse åt höger och vänster för att skrämma folk till att köpa musiktjänster. Eller vad de nu vill att man ska köpa?

DN, SVT, SvD, Aftonbladet

Det allvarliga tror jag är att vi nu har en halv miljon personer, mestadels ungdomar, som anser sig kriminella. När man väl riskerar fängelse för fildelning kan man lika väl plocka på sig saker på ICA för det ger ju trotts alt ungefär samma straff.

Lagar kan inte användas så här för att pressa fram ett marknadsvärde för vissa produkter, det blir helt fel då. Ska något säljas måste de själva ha en strategi för hur det ska säljas och erbjuda något som går att sälja av sig självt.

Fildelning

TechWorld har en bra artikel som pekar på de svårigheter som finns idag med att överföra filer. Det är egentligen väldigt underligt att vi än idag år 2011 inte har något bra sätt att säkert dela filer mellan varandra, speciellt filer som är lite större. Antingen sätter man upp en egen FTP-server (förslagsvis med SCP och kryptering) eller så kan man skicka dem per krypterade e-post. Det finns liksom inte så mycket nyare alternativ. Ett alternativ kan också vara bittorrent men det nämns inte i artikeln.

Men det här är en het potatis. Kan man dela filer på ett säkert vis utan möjlighet till insyn kan det användas på ett sätt som inte stämmer överens med vissa särintressens bild av vad som ska vara möjligt. Nu påstår inte jag att de har haft en sådan makt att de kunna haft en direkt påverkan, men det finns en form av självcensur när det gäller fildelningstjänster. Jag tror att företag undviker den här typen av tjänster för de räknar med att det kommer att bli problem.

Jag vet att jag själv konfronterades med den här problemetiken när jag arbetade med designen för min krypteringtjänst. Vågar man verkligen låta folk överföra filer med tjänsten eller ska man bara kunna skicka meddelanden? För om folk börjar använda tjänsten för att fildela upphovsrättsskyddat material så är det nära till hands att det skulle kunna klassas som medhjälp till fildelning. Så här ser man direkt hur fildelning vs. integritet kolliderar rakt av och varför ThePirateBay verkligen stod upp för något bra.

PS. Denna artikel har också publicerats på it-säkerhet.nu.

Lagarna är ett hinder för bra musiktjänster

Dagens lagar hindrar uppkomsten av bra musiktjänster! Spotify har tydligt visat att man fortsätter vandringen mot skivbolagens mål om 10kr/låt. Alltså tjänster där skivbolagen kontrollerar vilken musik som finns tillgänglig, samt tar ett pris per nerladdning på samma vis som man tog betalt för musik förr i tiden. Orsaken är antagligen att de fortfarande har en laglig rätt att göra det. De vill helt enkelt utnyttja sina immateriella rättigheter maximalt, och då räcker det inte att lägga musiken i databaser med tusentals låtar.

Den perfekta fildelningstjänsten är en tjänst där kulturen är fri. Där alla artister kan ladda upp sin egen musik på samma villkor, och där man kan dela med sig av musik fritt utan att begränsas av antal spelningar eller betalning per låt. Antagligen är tjänsterna tillgängliga gratis mot reklam men man betalar för extratjänster, som i minna ögon inte innebär tillgång till mer material utan något annat exklusivt. Detta är tyvärr inte tjänsten som skivbolagen vill se.

Problemet är lagen. Lagen som skivbolagen beställde 2005 är till för att stödja en musiktjänst där skivbolaget via sitt monopol kontrollerar vad som får laddas ned, sedan betalar man för att få tillgång för varje låt för sig. Det är denna sorts tjänst som skivbolagen nu arbetar för att bygga upp och som de antagligen också tvingat Spotify att börja anpassa sig mot.

Det som behövs är en lagändring. Lagen måste justeras så att de understödjer den nya typen av tjänster där man musiken görs tillgänglig via stora databaser, så att dessa tjänsten kan utvecklas på ett bra vis. För detta krävs det att lagen klipps till så att bara precis de rättigheter som behövs ges till skaparna av verken. Med döda utväxter på lagarna kommer de vara ineffektivt och främja fel sorters tjänster. Tjänster som ingen vill ha förutom de giriga skivbolagen.

För det första kan skivbolagen inte längre får rätt att kontrollera exemplarframställning av digitala verk. Man måste se en helhet. Det som ska säljas är inte tillgången till verken utan hur de läggs fram, vilka låtar som är top 10, information om artister, kanske socialt samspel, konsertbiljetter, etc. En tjänst som servar användarna med bra musik, och en tjänst som fungerar så behöver inte heller vara rädd att låta användarna ladda ned musiken som filer. För det andra måste lagen justeras så att icke-kommersiella fildelningstjänster som TBP att få finnas till. Folk måste själva få dela kultur mellan varandra utan vinstintresse.

Filar man bara till upphovsrättslagen lite så kommer det säkerligen dyka upp bra musiktjänster på internet också. Men det måste de som skapar lagarna också förstå, vilket är problemet just nu.

Wikileaks

Wikileaks visar tyvärr åt vilket håll amerikanarna är på väg. Om det var rätt eller inte med den senaste publiceringen av interna diplomatiska dokument vet jag inte, många av de andra publiceringarna var däremot befogade. Deras poäng framgår tydligt.

Wikileaks sätter fingret väldigt tydligt på problemet. Problemet är den amerikanska hemligheten, att den amerikanska staten anser sig ha rätt att ändra sanningen och ljuga om saker för att få egna fördelar från detta. Detta är något som konsekvent kommer igen och igen. Folket bör inte veta vad makten sysslar med, utan det finns en högre rätt som gäller för vissa som arbetar inom staten. Antagligen har det tittats för mycket på James Bond. Detta
är tyvärr strömningar som vi har sett även i Sverige där den offentliga bilden av vad makten gör många gånger förskönas för att dölja den verkliga bilden.

Detta är ett avskyvärt beteende och inget som man bör se upp till alls. Det finns ingen orsak alls att inte fördöma detta beteende. I en perfekt demokrati sysslar staten bara med sådant som tål att vädras offentligt och där staten ärligt kan tala om för medborgarna vad sanningen är.

Piratpartiets framtid: 3-punkters todo!

Eftersom många av oss är överens om att riksdagen behöver ett parti som kan ta ansvar för informationssamhällets framtid har jag skapat en todo lista.


Piratpartiets 3-punkts todo-lista efter valet:

1. Avskaffa tre-fråge programmet och inför ett bredare politiskt program som syftat till att föra fram sverige mot ett ledande it-samhälle. Programmet bör innehålla förslag för hur man stödjer upp en fungerande infrastruktur och bygger ett stabilt och hållbart samhälle utifrån detta.

(Obs! Programmet bör inte innehålla hur man ska digitalisera hela sverige till varje pris, utan när och hur internet kan användas på ett stabilt vis. Ex, Valsystemet bör vara analogt även i framtiden men antagligen reformeras för att inte diskriminera små partier.)

2. Vågmästarstrategin måste skrotas. Sverige måste styras på ett ansvarsfullt vis. Dessutom är risken stor att den saknar trovärdighet under nästa val efter SD's 4 år utan inflytande.

3. Bygg om den interna organisationen efter rådande lag och stadsskick, så att varje lokalavdelning utgör en juridisk person och kan ha egen ekonomi. Diskutera medlemsavgift för medlemskap i lokal avdelning, så att det politiska arbetet kan finansieras stabilt och långsiktigt.

Varför detta nederlag?

Jag tror att det är så här enkelt:

Piratpartiet ställde sig inte mot de andra partierna och visade på skillnaden mot deras och vår politik. Varför ska man röst på ett parti när det finns andra partier som vill samma sak. Det är bara att inse, V och MP tog alla våra röster i år.

PP borde ha haft konkreta förslag på förbättring som alla andra partierna inte kunnat matcha, sedan ställt dem mot väggen offentligt.

Exempal: Vi borde inte sagt att vi ska stoppa datalagringsdirektivet, det vill andra partier också. Vi borde ha gått längre i frågan och istället sagt att vi vill skapa en lag som förbjuder datalagring. "Vill ni förbjuda datalagring?" hade frågan blivit i slutdebatten istället och bara PP hade kunnat svara ja.